31 oktober, 2009

En till mig och en till frugan



Lördag so far

Igår firade jag mina träningsframgångar med goda viner och ostar med 80% fetthalt. Inte det mest optimala kanske, men jag kom inte på något annat.

Idag har jag inte hunnit med så mycket mer än lite bokföring, noppat ena ögonbrnet, och tittat på när två halvnakna kvinnor masserat varandra i mitt vardagsrum. Tre rätt olika aktiviteter faktiskt.

Ikväll ska jag ut på krogen. Punkt.

30 oktober, 2009

Framsteg i sjumilastövlar

Herregud vad fit jag är! Efter två månaders ihärdig träning har jag tagit tillbaka alla de 5 förlorade åren och är nu 46 igen, även fysiskt. Detta skall givetvis firas. På något icke-åldrande sätt, vad nu det skulle kunna vara.

Men det fanns smolk i glädjebägaren. Samtliga mätresultat var klara förbättringar från förra gången, utom ett som var oförändrat. Styrka i Biceps.

Kat-A-strof.

Men jag väljer att blunda för det tillsvidare. Än är det långt till vinter.

Trevlig helg!

29 oktober, 2009

53 minuter and counting

Inget internet på tåget hem, men än så länge bara 53 minuter sena. Hyfsat ändå, för att vara SJ. Att internet inte funkar gör ingenting längre, införskaffandet av mobilt bredband röjde detta lilla irritationsmoment ur vägen. Förseningen innebär dessutom att jag både hinner jobba OCH kolla på ett avsnitt av WSOP från ESPN. Världens bästa pokershow med världens bästa kommentatorer. "ESPN är bäst, ingen protest" som man skulle kunna sagt om man inte hade haft hår under armarna.

Så tack vare ESPN behåller jag min vilopuls ett tag till. Men om WSOP-avsnitten tar slut innan jag är framme i Stockholm tror jag minsann att det blir lite bärsärk.

Apropå vilopuls. Imorgon ska jag göra ett nytt fys-test på gymmet. Det där fystestet vars resultat påstod att jag var 6 år äldre än vad jag var, remember? Och har jag inte gått ned minst 2 år imorgon så blir det nog lite bärsärk på gymmet också kan jag tänka.

För som jag har slitit! Inte minst igår, när S. hittade en ny liten övning som stimulerar magmusklerna, ryggmusklerna, benmusklerna, armmusklerna, syreupptagningen, och kräkreflexen.

Den var inte så rolig.

Men vem har sagt att livet ska vara roligt? Kanske var det därför man uppfann SJ? För att vi skulle tycka allt annat elände inte var så farligt? Som roddmaskiner till exempel.

Jaha ja


Det här blev tydligen dagens slutstation för tåget till Linköping. Måste köpa bil snart, orkar nog inte med SJ så mycket längre.

27 oktober, 2009

Fasching intervjuar Ulrik

Till skillnad från Skruttet är Ulrik inte det minsta svår att hitta. Antingen står han i kön till Systembolaget eller så sitter han hemma och spelar poker. Själv hävdar han att han också befinner sig på sin arbetsplats på Electrolux emellanåt, men enligt arbetskamraterna har han inte synts där på väldigt länge. Så jag chansar på kön utanför Systembolaget på Regeringsgatan en kvart för öppning, och mycket riktigt, där står han:

Fasching: Tjena, läget?
Ulrik: Utmärkt, jag mår som en Bordeaux-primör! Frisk, kanske något sluten doft av cassis, läder och blyerts. I smaken känner jag mig lite aggressiv, med klara drag av läder och gräs och rejält sträv mot slutet.
Fasching: Vad konstigt du pratar.
Ulrik: Det är vinlingo.
Fasching: Jo, fast nu pratade jag ju inte om vin.
Ulrik: Vinlingo funkar överallt, det är ett globalt språk som alla förstår.
Fasching: Är du helt säker på det?
Ulrik: Ja, utom när man ska försöka säga något gulligt till flickvännen.
Fasching: Inte?
Ulrik: Nä, försökte det i förrgår. Det började faktiskt rätt bra när jag jämförde henne med en Gewurztraminer. Doft av rosor, honungslen, och definitivt mer åt det söta hållet än det sura.
Fasching: Men det där lät ju bra!
Ulrik: Ja, men sedan gick jag över till Cabernet från nya världen och råkade kalla henne insmickrande, med en ton av gödsel i doften.
Fasching: Aj då.
Ulrik: Ja, och när jag försökte rädda upp situationen med en Baroloreferens så gick det riktigt åt helvete.
Fasching: Du menar väl inte att...
Ulrik: Jo. Men vad fan, "fet kropp" är ju en komplimang!
Fasching: Till ett vin ja, men kanske inte till en slank flickvän?
Ulrik: Nej, jag märkte det.
Fasching: Nåväl, annars då?
Ulrik: Får jag komma med ett litet tips om vin?
Fasching: Kan vi inte snacka lite poker istället?
Ulrik: Självklart, hur går det för dig?
Fasching: Äh, vi fortsätter med vin istället.
Ulrik: Ok, här kommer mitt tips: Om vinkällaren är full kan man lagra vin i frysen.
Fasching: I frysen??
Ulrik: Ja, vinflaskor ska lagras mörkt, liggande, och i ett jämnt tempererat utrymme.
Fasching: Ja, fast inte i minus 18 grader va?
Ulrik: Det är lugnt, jag har en frys från Electrolux. Den har inte funkat på flera år.
Fasching: Aha.

Ja, och sedan öppnade Systembolaget och Ulrik försvann in bland hyllorna.

Slutligen, som en hyllning till Ulrik, besök gärna Box Experience, han hävdar nämligen att han har intressen där. Varje gång ni klickar på länken så bjuder han mig på ett glas vin. Eller borde göra i alla fall.

Next stop: Mymlan. Som jag definitivt inte känner. Så det dröjer, måste göra grym research först. Men hon har humor, det har hon lovat.

Och i helgen gör vi det igen



Mot AIK.

På hemmaplan.

Samtidigt som Djurgården och Hammarby åker ur.

Göteborgs-Nirvana.

Ingen hade rätt

Ni är rätt kassa på tävlingar får jag lov att säga. Lyxsvägerskan behåller således sin whiskeysamling intakt.

Rätt svar är givetvis den här bloggen.

26 oktober, 2009

Fasching intervjuar Skruttet

Dags för premiär på min serie av läsarintervjuer! Hoppas ni gillar det! Jag går ut stenhårt med en exklusiv intervju med självaste Skruttet, läkarpoeten i Norrlandsexil ni vet.

Skruttet var minsann inte lätt att få tag på, men till slut hittade jag henne i världens definitiva ände: längst inne i ett studentbibliotek i Umeå. Motvilligt sliter hon sig ifrån tegelstenen "Så funkar du" av Joe Kaufman, som är det sista hindret innan den hägrande läkarexamen.

Fasching: Hej! Vad trevligt att du kunde ta dig lite tid för det här!
Skruttet: Tid är som en glasorm, som slingrar sig runt tystnaden som fyller våra liv, och endast tomten är vaken.
Fasching: Va?
Skruttet: Tid! Tiden är människornas fåfänga försök att fånga in evigheten, att försöka fängsla det ogripbara genom att tilldela det måttenheter, som på ditt armbandsur där.
Fasching: Men jag har ju inget armbandsur?
Skruttet: Bildligt talat naturligtvis.
Fasching: Jaha, ok. Ähm.. Då ska vi se. Hur trivs du i Umeå?
Skruttet: Inget vidare faktiskt. Det saknas en mycket viktig detalj häruppe, något som jag längtar efter varje vaken sekund.
Fasching: Mmm, Knyttet ja.
Skruttet: Visst fan, ja han också såklart. Jag tänkte snarare på min mors gamla Monarkcykel. Nu tvingas jag åka omkring på en vinglig Crescent som jag köpte billigt av en patient som hade brutit lårbenshalsen. Att cykla på den till sjukhuset varje morgon utan att bli ihjälkörd är en utmaning i sig.
Fasching: Aha! Utmaning! Minns du möjligen att du utmanade mig i bicepscurl för ett tag sedan?
Skruttet: Naturligtvis. Kolla på den här!
Fasching: Jösses, när bröt du armen?
Skruttet: Va?
Fasching: Du har ju gipsat hela överarmen!
Skruttet: Jag har fan inte gipsat någonting, mina överarmar ser ut så här.
Fasching: Herregud.
Skruttet: Exakt, hem och träna nu.
Fasching: Absolut. Men du, tack för intervjun det var ju trevl...

Men Skruttet har redan dykt ned i boken igen, intervjun är slut.

Nästa vecka, nytt offer. Undrar om inte Ulrik ligger lite risigt till? Sen har jag funderingar på att låtsasintervjua Mymlan också men jag vet inte om jag vågar. Men hon har väl humor, visst?

Ok



Vilken blogg tänker jag på nu? Första pris är en av lyxsvägerskans whiskeyflaskor.

(Ja, jag vet att inläggen kan bli ett par snäpp bättre, men jag är lite upptagen med att intervjua Skruttet.)

25 oktober, 2009

Vett och etikett vid pissoaren



Är det ok att stånka och stöna som om man födde barn när man använder en pissoar, oavsett hur kissnödig man varit?

Är det ok att knäppa upp brallorna helt så de hänger på halv stång under själva kissningsproceduren?

Är det ok att släppa en rökare?

Jag tycker nog fan inte det. Tyvärr verkar jag vara i en minoritet.

(Och är det vettigt att ställa frågan i den här bloggen, vars läsare till övervägande del består av kvinnor?)

Svininfluensa

Expressen hade ett jättereportage om svininfluensan igår. "Nu sprider sig smittan, 5097 döda", och "död efter 12 timmar". Det sista citatet syftade på att två personer dött på fläcken så fort de fått vaccinet i sig.

Smittan sprider sig tydligen som en löpeld och om man vaccinerar sig så dör man. Jaha? Vad fan gör vi nu då?

Expressen hade också två helsidor om "Svaret om vaccinet" där de ställde den ena frågan dummare än den andra till någon stackars utredare på läkemedelsverket. En stackars utredare som antagligen är jävligt less på att svara på tidningarnas frågor vars enda syfte är att skapa panik och sälja lösnummer.

Jag föreslår att utredaren är lika oseriös som journalisten nästa gång. (Frågorna är faktiskt på riktigt. Expressen ställde de verkligen till den stackars utredaren)

Kommer ni att stoppa vaccineringskampanjen nu?

Ja, direkt. Om vi kan vill säga, vaccinet har ju gått ut till vårdcentraler i hela landet och försök komma fram på telefon till en vårdcentral liksom, haha.

Ska hjärtsjuka eller andra i riskgrupperna vara rädda för att ta vaccinet nu?

Ja naturligtvis, och inte bara riskgrupperna. Alla som kommer i kontakt med det här vaccinet är antagligen rökta.

Kan man ta Alvedon efter att man vaccinerat sig eller tar det bort effekten av vaccinet?

Ja det kan man göra, om man hinner. Så slipper man åtminstone huvudvärk innan man dör. Men Alvedon tar inte bort effekten av vaccinet tyvärr, sån tur hade vi naturligtvis inte.

Många är oroade över att kvicksilver används som konserveringsmedel i vacccinet. Är kvicksilvret i vaccinet farligt?

Skojaru? Kvicksilver är ett av de farligaste gifter som finns här på jorden och nu skjuter vi det rakt in i kroppen på folk. Klart som fan det är farligt. Vet inte riktigt hur vi tänkte där egentligen.

Hur går vaccinationen till?

Först smular man ner vaccinet i tobak som man sen laddar i en vattenpipa. Efter det sätter man patienterna i en ring på golvet i väntrummet och så röker de i sig skiten.

Osv, osv, osv.

Heder åt alla inom vården som står ut med oss.

24 oktober, 2009

Förlåt!

För att jag ber om ursäkt hela tiden. För så där kan man ju inte hålla på, precis som Skruttet påpekar. (Jag vågar inte länka till henne, hon blir så arg, och då måste jag ju be om ursäkt igen).

Men ursäkten till Mimmi kändes lite nödvändig. Vilket den inte var eftersom hon fan inte läste den. Hon gick tydligen vidare i livet och sket fullständigt i en tramsblogg skriven av en gubbe. Vilket hedrar henne, det kanske finns hopp för ungdomen ändå.

Nu ska jag ut på höststädning i området. Och det är något jag hatar på riktigt det. Jag kan till och med dra kopplingar till Nazityskland utan att skämmas, men det är väl bäst att undvika det kanske. Mörk start på helgen således.

Fnular på en idé om att intervjua mina läsare. På låtsas alltså. Låter inte det väldigt kul?

22 oktober, 2009

Till Mimmi. Om scouter och förutfattade meningar.

Mimmi,

Det här blir ett väldigt långt inlägg, jag hoppas att du läser hela vägen ned.

Först och främst tack för din kommentar, det var inte bara den längsta som någonsin skrivits på den här bloggen, det var faktiskt också en av de bättre, och definitivt den som skrivits med mest engagemang.

Nu ska jag, efter att med allt svettigare överläpp läst igenom vad jag själv har skrivit om scouter, försöka förklara vad jag menade. En intressant utmaning för att uttrycka sig försiktigt.

Jag går ut lite lätt med att svara på de konkreta frågor som du ställt, för att vinna lite tid om inte annat:

1. Men kom igen, hur gammal är du egentligen? Jag är 46 år gammal.

2. När senast var du på ett scoutmöte, och hur gamla var scouterna som var där? Senast jag var på ett scoutmöte (egentligen ett informationsmöte på skolan, om scouter) var för 11 år sedan, när min äldsta dotter började skolan. Det var tre scouter där, två i femtioårsåldern och en kille som var 15.

Nu till det lite svårare. I mitt inlägg skriver jag bla följande:

- Jag fan hatar scouter.

- Jag ser ner på människor som tycker det är kul att vara scoutledare.

- Jag står inte ut med dom. Jag tycker till och med synd om dom.

- Låt mig vara, och ge fan i mina barn. Vidriga människor.

Dessutom gör jag en koppling mellan scouter och Nazityskland.

Great, det där kan man ju försöka förklara...

För att börja i någon ände så vill jag först påpeka att ovanstående uttalanden är överdrivna. Såklart. Det utgår jag från att du förstår. Vidare behöver man också inse att överdrifterna är till för att göra inlägget roligt, vilket är själva vitsen med min blogg, att skriva roliga inlägg (här kan många av mina mindre seriösa läsare protestera och hävda att det inte alls framgår av bloggen i övrigt, men vi struntar i dom så länge.) Att det ska vara ett skämtinlägg kan jag däremot inte utgå från att du ska veta när du läser inlägget, eftersom du med stor sannolikhet hamnade där av en slump när du sökte något om scouter på internet. Men så är det, Faschings Eskapader är en tramsblogg, skriven av någon som tycker det är kul att skriva trams.

Jag har inte skrivit inlägget om scouter för att jag går omkring och hatar scouter på riktigt, för att uppvigla mina läsare till kamp mot scoutrörelsen, eller för att jag tror att mina barn skulle bli bortrövade och hjärntvättade om de åkte på ett scoutläger. Det tror jag inte att du tror heller.

Så varför då överhuvudtaget skriva om scouter, och på ett så nedlåtande sätt?

Ja, förutom att försöka vara rolig så har det, som du konstaterar i din kommentar, att göra med min bild av vad scouter gör och vad scouter är. Och eftersom jag helt saknar kunskaper om vad scouter egentligen sysslar med så har det alltså med mina förutfattade meningar om scouter att göra. Den bild som du skriver att de flesta av dina klasskompisar har av scouter har jag också. På riktigt. Jag trodde helt ärligt att ni träffades varje helg, uppklädda till tänderna i scoutdräkt, för att marschera ut i skogen i en lång rad, medan ni sjöng lite klämkäckt, och den som gick längst bak höll i den stora, ståtligt vajande flaggan.

Det kan man få tro utan att vara korkad, men att uttrycka sig som jag gjorde i inlägget, medveten om att det faktiskt kunde läsas av scouter i alla åldrar är inte smart. Det är faktiskt rätt korkat.

Till mitt försvar vill jag nog ändå påpeka att det finns en hel mängd ledtrådar i texten som visar att jag dels skämtar, dels faktiskt tycker att scouter är direkt sanhällsnyttiga. För varvat med allt elände om scouter så skriver jag trots allt att:

"Jag är fullt medveten om att det är en sjuk inställning och att den gör mig till en betydligt sämre människa än vad jag går omkring och tror att jag är."

"Vad kan vara mer rättskaffens än att vara scoutledare? Lära våra barn lite om naturen, att vara försiktiga med eld och knivar, att värna om miljön?"

"Nu har jag naturligtvis fel, och ber härmed om ursäkt till alla ideellt arbetande hedersknyfflar till scoutledare."

"Sunt förnuft säger ju att världen skulle se mycket bättre ut om det var obligatoriskt för barn att vara med i scouterna några år strax innan puberteten."


Hoppas jag har övertygat dig åtminstone lite grann om att det där inlägget inte alls var allvarligt menat. Att du blev förbannad kan jag förstå och det framgår tydligt av din kommentar, och förbannad kan man bli när man läser bloggar. Blev du däremot ledsen så ber jag om ursäkt, för det ska man inte behöva bli när man läser den här bloggen.

Ungdomsrörelser är väldigt sällan orsak till något negativt. Förutfattade meningar däremot, var ett av skälen till att Nazityskland uppstod på riktigt.
Shame on me.


Ha det bra nu Mimmi, och lycka till med plugg och scouting!

Nu: Hockey


Sen: Scout-pudel.

Mimmi har skrivit världens längsta kommentar.

Den ska ni läsa, för det verkar vara en vettig tjej. Mimmi är scout och har råkat se mitt inlägg om scouter (hjälp!) och där hittar ni också hennes kommentar. Jag ska försöka förklara mig lite senare ikväll för nu ska jag gå på hockey.

Men tills dess Mimmi vill jag att du ska veta att vi faktiskt är helt överens du och jag och att du har rätt i (nästan) allt du skriver. Men jag återkommer om det, var inte arg!

Retard-Facit

Hur kunde det där vara så svårt? Rätt svar är naturligtvis Berit Bryhnja. Det är hon som står till höger. Den där luttrade typen till vänster brukar jag kalla för Ove.



Grattis Anonym, du har just vunnit en näve grus. Eftersom du valt att vara anonym så skickar jag vinsten till en adress jag slår upp på måfå i någon telefonkatalog. Med lite tur kan det funka.

21 oktober, 2009

Gästinlägg av "Frugan"

Hej på er. Det är alltså jag som är gift med Fasching och som kallas Frugan på den här bloggen. Nu är inte jag så hemma på det här med bloggar, men ni ville ju veta lite om diskmaskinshistorien, och om Fasching är en idiot eller inte. Så varför inte?

Fasching är naturligtvis inte en idiot, tvärtom en av de mest intelligenta människor jag någonsin träffat. Utan honom hade det mesta gått åt helvete kan jag meddela. Inklusive min fotbollskarriär, eftersom det var han som fick offra all sin fritid för att ta hand om barnen när de var små och jag var på fotbollsträning 4 dagar i veckan. Vilket han gjorde med glädje, åtminstone hörde jag honom inte gnälla en enda gång.

Han är en klippa på jobbet har jag förstått, och dessutom är han som ni kanske redan förstått en mästare i köket (och i vissa andra rum också, om ni förstår vad jag menar, hehe).

Snygg är han också, och det har ju verkligen inte blivit sämre nu när han börjat träna tre dagar i veckan. Mums liksom.

En hjälte är vad han är, inte en idiot. Så sluta klaga på honom nu.

Puss på er,

/Frugan

Tvångstankar



Varje gång jag ser det här bilden så tänker jag på... ja vem?

Var med i min trevliga pristävling! Den som först gissar rätt vinner en matsked grus från Romanée Conti.

20 oktober, 2009

Till all världens kvinnor

Den Hemska Tvillingen upptäckte att jag klumpat ihop henne med mina övriga kvinnliga läsare på bloggen, och anser sig därigenom fått utstå viss butterhet från min sida avseende det svala stödet jag upplevt i min envetna kamp för att förstå kvinnor i allmänhet och min fru i synnerhet.

Eftersom Den Hemska Tvillingen överhuvudtaget inte kommenterat ärendet och således inte tagit någon som helst ställning i frågan anser hon sig orättvist behandlad. Vilket jag härmed erkänner och med stor ödmjukhet ber henne förlåta mig för.

För att vara på säkra sidan ber jag samtidigt all världens kvinnor om ursäkt om någon tagit anstöt av detta låga, för att inte säga idiotiska, påhopp på min fru. Jag menar, allt hon gjorde var ju att rätta till mitt misstag (genom att köpa en ännu dyrare diskmaskin, mummel, mummel, mutter...)

Alltså, förlåt mig alla kvinnor i hela världen. Utom Imelda Marcos, Anna Anka, Margaret Thatcher, och hon som gör TV-reklam för Polly.

Arningerondellen

Nu har Google Earth uppdaterat kartan över Arninge!

19 oktober, 2009

Tillbaka i verkligheten

Jag har många kvinnor bland mina läsare, jag är nog rätt säker på att kvinnor är i en klar majoritet här på bloggen faktiskt. Och det tycker jag är riktigt jävla roligt ska ni veta! Och smickrande!

Så smickrande att jag för någon dag sedan totalt tappade både omdöme och verklighetsuppfattningen för ett ögonblick. Då när jag trodde att jag skulle få lite stöd när min fru mycket orättvist kallade mig för en idiot. (Hon KALLADE mig naturligtvis inte för en idiot, men jag har sett den där blicken förut, och jag vet vad den betyder. Den betyder att jag är en idiot.)

Lite stöd, en liten guidning i den obegripliga logik som bara hälften av människosläktet förstår sig på, det var allt jag bad om. (Med baktanken att jag skulle kunna bevisa för min fru hur jävla fel hon hade, men det kunde ju inte ni veta.)

Jo hej du. Så här i efterhand ser jag ju att jag hade hybris. Alla mina kvinnliga läsare reste sig nämligen som en man (!) och gav min fru deras mangranna (!) support.

Naturligtvis.

Och inte en enda man lämnade någon kommentar (utom Ulrik, som också kallade mig en idiot). Naturligtvis. För eftersom de inte hade hybris så visste de ju direkt att här var det läge att hålla käft, och satte sig istället med en stor bunke popcorn för att se på den annalkande katastrofen.

Men nu är jag tillbaka i verkligheten. Och inte det minsta bitter, jag är precis lika glad som alltid! Jag vill ju för allt i världen att ni ska fortsätta att läsa bloggen. Jag är beredd att förnedra mig precis hur mycket som helst för att ni ska stanna kvar.

Det är som ett helt vanligt äktenskap kan man säga.

Collectables



Samlar ni också på stenar och jord?

Jag med!

I det vänstra glaset finns stenar från de allra bästa vingårdarna i Bordeaux, bla Chateau Climens, d'Yquem, Latour, Margaux och Haut-Brion.

Glaset bredvid innehåller en näve jord från vingården Romanée-Conti i Bourgogne. Jag passade på att sno lite jord när jag ändå stod på knä och tillbad de vinrankor som växer där.

Glas 3 innehåller korn från Talisker. Korn gör man whiskey på.

Och i Glas 4 ligger det en bit torv, även den från Talisker. Torv använder man som bränsle till elden man mältar kornet med.

I ärlighetens namn så kvalar de två sista glasen inte in i samlingen eftersom det är en granne som bidragit med fynden, tyvärr har jag inte kommit iväg till Skottland ännu. Och det där diskmaskinsinköpet skyndar ju inte på det besöket direkt.

Däremot ser jag nu att de där glasen kanske behöver en resa, i min nya (rostfria) Miele.

Förresten, tack för all support i samband med min frus idiotförklaring av mig! Jag anar en konspiration, men jag är inte helt säker. Idioter är ju sällan det.

18 oktober, 2009

Mission Impossible

Idag försökte jag förstå mig på min fru. Men det gick inget vidare den här gången heller.

Allt började med att vår diskmaskin (från Electrolux) gick sönder för fjärde gången på drygt två år. Med detta tog för övrigt diskmaskinen ledningen över kylskåpet (från Electrolux) som bara gått sönder tre gånger under samma period. Eftersom det var samma fel som vid de tidigare tre tillfällena, så gav jag upp. Electrolux vinner, jag orkar inte med att fler klåpare från Electrolux servicebolag (efter tre veckors väntetid) kommer hit och "lagar" den igen.

Så idag åkte jag och köpte en ny diskmaskin, en Miele. Vidrigt dyr var den, men på sikt betydligt billigare än något från Electrolux som ju kräver två reparationer per år.

När jag kom hem och berättade vad den kostade tittade min fru på mig som om hon misstänkte att jag till slut hade tappat det sista lilla förstånd jag eventuellt haft kvar. När jag dessutom berättade att den var vit, och inte en rostfri variant undrade hon först om jag skämtade. Sen blev hon galen.

Så här långt är jag med. Än så länge finns det en logisk kedja som jag kan följa. Idiot köper en diskmaskin som kostar en förmögenhet, och så är det dessutom fel färg på den. Absolut, jag fattar. Jag hänger med.

Men efter det hänger jag faktiskt inte med längre. För nu åker hon tillbaka till butiken, häver köpet (ok, där kan jag alltså aldrig mer visa mig igen) och sedan köper hon en rostfri Miele istället. För en tusenlapp MER. Dessutom tycker hon fortfarande att jag är en idiot när hon kommer hem.

Eh? Va?

Jag köper en diskmaskin som är för dyr och är därmed en idiot.
Min fru lämnar tillbaka den och köper en ännu dyrare diskmaskin och jag är fortfarande en idiot?

Här någonstans blir det svårt. Trots att jag tänker både hårt och länge så fattar jag faktiskt inte. Men så är det väl med idioter, de gör ju sällan det.

17 oktober, 2009

Blogawards

Fick idag reda på att en läsare tipsat om min blogg inför den stora Blogawardsgalan idag!

Inte illa för en blogg som har läsare som ser ut så här



eller så här



eller så här



Läsaren påpekade dock att den enda kategorin som fanns kvar att rösta på när hon var klar med alla andra nomineringar var "Bästa Trädgårdsblogg" och att jag således fick hennes röst i den kategorin. Som jag efter en snabb kontroll upptäckte inte ens fanns.

Men ändå! Jag är mycket stolt. Alla läsare som får för sig att rösta på min blogg, oavsett kategori, skäl, eller om det ens pågår en tävling, ligger alltid bra till.

Nu ska jag ut och plantera en lök eller nåt.

16 oktober, 2009

Tonfisk och tryffel hjälper mot allt

Ikväll ska jag äta färsk tonfisk med potatismos smaksatt med vit tryffel. Och så ska jag dricka Nebbiolo under hela matlagningsproceduren. På grund av detta har jag varit på gott humör hela dagen. Och detta trots att dagen som vanligt varit fylld av elände som normala dagar får mig att bli vansinnig:

1. På jobbet var jag tvungen att skriva ett ECM. Jag hatar ECM så mycket att jag vägrar berätta vad det är.

Men jag tänkte stilla på min tonfisk och blev helt osårbar. Till och med mot ECM.

2. Den här tanten stod före mig i kön till potatiskartongen. Tanten plockade åt sig 2 kg potatis. En potatis i taget.



Dödade jag tanten? Inte då. Jag blundade bara och visualiserade min lilla flaska med tryffelolja och så gick pulsen ner igen.

3. Nästa tant gjorde också ett försök att få mig på tilt genom att langa fram sina pantkvitton EFTER att hon hade betalat, så kassörskan var tvungen att ringa efter chefen.



Men istället för att bränna ned Coop Forum så frambringade jag doften av en nyöppnad Barolo och min patience-o-meter slog i botten. Jag kunde stått en timme och väntat på den gulliga lilla tanten.

Sedan åkte jag visslandes genom alla Arninges rondeller hem till min älskade lilla fruga.

Detta ser ut att bli en mycket bra helg. Önskar er detsamma.

Meddelande 2 till svägerskan i Valletuna

Om du inte hör av dig snart så måste jag tolka det som att du har missat mitt tidigare meddelande.

Vilket jag måste tolka som att du inte läser min blogg.

Vilket jag måste tolka som att du inte ska ha nån jävla trisslott.

15 oktober, 2009

Vad roligt!

Att ni ville veta hur det går med midjemåttet, menar jag. Spontant, bara så där liksom!

Jo tack, jag har minskat med ytterliga en och en halv centimeter och är nu prick en meter runt om. Jämn och bra siffra, och jag tror nog att jag stannar där ett tag. Man ska ju inte överdriva.

Träningen knallar på, tre dagar i veckan återfinns jag på Balance i Solna. Kom förbi och säg hej vettja! Fast förvänta er inte något hej tillbaka bara, jag pratar aldrig när jag tränar, eftersom jag använder allt syre jag kan få tag på till att överleva.

Nästa måndag är sista gången med utfall. Det ser jag verkligen fram emot, även om jag är medveten om att de ersätts med nåt annat jävelstyg. Men det är sen. Nu är nu, och nu är det godnatt.

Godnatt.

Nu är ni bra nyfikna va?

På hur mitt midjemått utvecklats och hur min träning går?

Jaså inte det nej.

Nähe, men skit i det då. Tråkmånsar.

Nämen!



Ok, jag stänger av Google Earth nu.

14 oktober, 2009

Kavelmora



Antecknar ni?

Fasching från ovan

Google Earth var ju jättekul! Kolla, man kan se mitt hus liksom!



Och Svärmors. Fast ni ska föreställa er en lyxig pool på tomten, Google Earth är inte riktigt uppdaterad avseende Täby Kyrkby. Och spana in de två illröda bilarna på uppfarten. En av dom glider jag i runt i numera. Fattig egenföretagare som jag är.

Och kolla vad nära Christina bodde! Där har vi ätit oräkneliga middagar på den tiden barnen var så små att man tackade nej till middagsbjudningar som låg längre bort än 300 meter från hemmet. Och på den där lilla sträckan höll jag på att slå ihjäl mig en gång när Christina i vanlig ordning hade hällt i mig på tok för mycket vin och jag fick för mig att prova ungarnas sparkcykel på väg hem.

Minnen mannen.

Nu ska jag försöka hitta vår gamla sommarstuga i Dalarna. Och gör jag det så ska jag lägga upp den bilden också. Så jag kan peka på huset som Bengt Pegefelt bodde i när han skrev Köppäbävisan!

Meddelande till svägerskan i Vallentuna:

Den trisslott som du vann i februari är nu upphandlad och återfinns i min plånbok för avhämtning när det passar.

13 oktober, 2009

Solo i Linköping

Inte en enda kompis kvar i Linköping ikväll, till och med den tekniska projektledaren var oartig nog att åka hem till Stockholm. "Familjen", var den tveksamma förklaringen till att lämna en kollega vind för våg i Östergötland.

Men eftersom en bra karl reder sig själv så innebär det här inga större problem. Först indisk middag på Yogi, en av förvånansvärt få bra restauranger i stan, och sen det näst mest tragiska man kan göra enligt min fru: Gå på bio ensam. (Det mest pinsamma man kan göra ensam är för övrigt att gå på restaurang, men det har jag ju snart klarat av.)

"Inglourius Basterds" blir det självklara valet, en film jag ändå aldrig skulle få min fru att se. Börjar 21:15 och är 2:30 lång, så möjligen snikar jag till mig en sovmorgon imorgon. Tekniska projektledaren är ju ändå inte på plats.

Ha en trevlig kväll ni också.

(Kul förresten att ni uppskattar min svärmor, det gör jag med!)

12 oktober, 2009

Svärmor vs. Vägverket

Ok, var börjar man...

Rent logiskt (det är för övrigt enda gången det går att använda det uttrycket i den här texten) började allting med att man byggde Norra Länken. Ett utmärkt initiativ som bla förkortade min restid till jobbet i Kista med minst en halvtimme i vardera riktning. Men det var när den nya länken skulle korsa den likaledes nybyggda Arningeleden som det gick lite snett.

Grundtanken ser ni nedan, en bild från Google Earth som visar hur det egentligen var tänkt att dessa två leder skulle korsas.



Norra Länken kommer ur tunneln från vänster och fortsätter till höger mot Åkersberga, och Arningeleden kommer uppifrån Vallentuna och ned mot (systembolaget i) Arninge. Som ni ser löste man korsningsproblematiken med en rondell.

Men riktigt så enkelt var det inte, för någon kom på att rondeller bara funkar på lite mindre vägar med lägre hastigheter än de som kunde förväntas på Norra Länkens tvåfiliga motorväg. En bra upptäckt, om det inte var för att rondellen redan var byggd och hela rasket klart för invigning.

Och det är här Vägverket sätter sig ned och funderar på en alternativ lösning. En lösning som blir startskottet för min Svärmors, förmodade, livslånga protestaktion mot nämnda verk.

Jag kan hålla med om att lösningen inte blev helt bra, eftersom rondellen byttes ut mot tre rondeller OCH en planskild korsning. Det ser faktiskt inte klokt ut, mitt ute i skogen norr om Stockholm, tornar en trafikkarusell värdig en amerikansk storstad upp sig. Inte helt optimalt, och antagligen riktigt jävla dyrt för oss skattebetalare.

Nu reagerar väl de flesta skattebetalare på ungefär samma sätt, man skakar lite förvånat på huvudet första gången man passerar eländet, men sen är det bra.

För alla utom Svärmor.

Hon surnade till på riktigt och började ruva på en plan för att hämnas denna inkompetens, någon gång måste man ju faktiskt säga ifrån. Till slut kom hon fram till att om nu vägverket byggt TRE rondeller för att hantera EN korsning så är det väl meningen att man ska använda alla tre? Varje gång man passerar. Varför har man annars byggt tre rondeller?

Det lite tjockare strecket i bilden nedan försöker beskriva den av vägverket föreslagna vägen från Vallentuna till Sollentuna. Vänster i första rondellen och sen höger ut på Norra Länken.



Den andra betydligt längre varianten är Svärmors protest-variant, och innebär höger i första rondellen, upp på bron mot rondell två där hon svänger vänster för att sedan ta vänster även i den tredje rondellen för att slutligen och äntligen komma ut på Norra Länken mot Sollentuna.

Så här gör hon alltså VARENDA gång hon åker den här vägen. Och bredvid sitter Svärfar och skrockar kärleksfullt åt hennes envishet.

Not.

Han blir, naturligtvis, fullständigt GALEN. Dels för att hon aldrig ger sig, och dels för att han antagligen inte riktigt förstår på vilket sätt Vägverket lider av att han tvingas åka genom tre rondeller så fort han ska någonstans med sin sambo.

Tidigare uppstod en högljudd diskussion varje gång de var ute och åkte i dessa rondeller, men numera infinner sig bara en bister tystnad när de närmar sig korsningen. Svärmor förbannar tyst alla inkompetenta idioter på Vägverket när hon rattar sig genom rondellerna, och Svärfar sitter lika tyst och knaprar på blodtryckssänkande piller, för att överhuvudtaget klara livhanken kan jag tänka mig.

Jag tycker hela upplägget är oerhört komiskt, så länge jag slipper åka med.

Heder åt Svärmor som aldrig låter sig kuvas av korkade myndigheter, och heder åt Svärfar som ännu inte dödat någon.

Hur var din helg? Ett vetenskapligt test.

Knaada tar det här med helger seriöst, mycket klokt. Hos henne kan ni på ett systematiskt och strukturerat sätt kolla hur er helg har varit.

Min helg fick utlåtandet "Okej, din helg får godkänt. Behöver inte censureras ens för din mamma, boring!"

Låter rimligt. Det jag behöver jobba på är det där med mysbyxor och att stänga av mobilen på helgen, först då kan jag avancera i bedömningsskalan tydligen.

Och hur har er helg varit? Vetenskapligt sett alltså.

11 oktober, 2009

Lagerbäck avgår



Eller?

Han ska leda landslaget under resten av kvalet. Men om vi nu mot alla odds ändå skulle ta oss vidare till slutspel så leder han landslaget under VM i Sydafrika nästa år också.

Karln kan ju inte ens avgå ordentligt.

Jag tror jag ska testa det där på jobbet nån gång. Först ska jag köra hela projektet i diket, men precis innan jag får sparken så ska jag räcka upp handen, ta mitt ansvar och avgå. Sen jobbar jag vidare som vanligt resten av året, och om projektet finns kvar efter årskiftet så jobbar jag kvar det året också.

SEN avgår jag. Kanske.

10 oktober, 2009

En kladdig sida till

Pillargontanten läste inlägget om pannkakssidan, tog fram kokboken, och visst! Den enda kladdiga sidan i hela kokboken!

Jag är ett geni.

Nu blir det lite lugnt här på sidan ett tag. Jag kommer att vara helt upptagen med ett inlägg om hur min svärmor, av ren princip, kör på fel sätt genom Arninge-rondellen. Detta inlägg kräver bilder, kartor, satellitfoton och en del kalkyler. Samt förmågan att kunna hålla sig för skratt medan man skriver.

Inom kort på denna blogg alltså.

Massageterapeuternas hemliga ed

Jag har fått en följare till! Nummer 20. Såg ni det? Lade ni märke till det?

Nu är den där följarrutan full, alldeles fyrkantig och fin. Härligt! Sen såg jag att nykomlingen, Ewa, var massageterapeut precis som min fru. Så jag har några frågor till dig Ewa:

Är det sant att ni massageterapeuter avlägger en hemlig ed när ni tar examen? Av typen "Härmed lovar jag, på min yrkesheder, att aldrig någonsin massera min partner, hur mycket han än bönar och ber."

Är det så? Är din sambo lika stel i nacke och rygg som jag är? Eller är det bara jag som haft lite otur i livet?

09 oktober, 2009

Det svänger om Berit

Berit trodde hon såg mig på stan för ett tag sedan. Kan så vara, men vad hittar inte jag på Stureplans Vackraste om inte en hel musikvideo med Berit Bryhnja!

Hade inte en susning om att hon lirade bas. Och som hon gör det!

Middag

Ikväll blev det gris till middag. Helst hade jag velat göra det här, eller det här, men jag hade inte riktigt tid. Så det blev gris, underbart god gris som rullats i mjöl, ägg, ströbröd och Parmesan, the Mother of all osts.

Foodie Sthlm, bästa matbloggen hittills.

Under hela tillredningsprocessen sneglade jag på de där två Amarone-flaskorna jag fick av svägerskorna när jag fyllde år. Guud så gott det hade varit. En liten (stor) bit parmesan, tugga tugga, och så skölja ned med nämnda Amarone. En topp-tio upplevelse i livet, tro mig.

Apropå parmesan: Jag försökte köpa en parmesanost i Italien en gång. Jag stegade in i en liten ostaffär i Spoleto och frågade "Do you have parmesan?" Med amerikanskt uttal, typ "Pärmesään". Dom tittade på mig som om jag var dum i hela huvudet, vilket de faktiskt hade helt rätt i eftersom parmesan heter parmiggiano på italienska, det står till och med på förpackningarna.

Nåväl. Jag stålsatte mig från att gå lös på Amaroneflaskorna, jag har ju ändå en vit månad.

Så det fick bli ett glas Chardonnay istället.

Och apropå alkoholism: Har ni köpt den här boken ännu? Det har jag, och sträckläst den. Peter Jungerfelt berättar om sin alkoholism och vägen tillbaka till ett normalt liv. Jättebra, jätteläskigt och jätteintressant.

Morgondagen består av tre aktiviteter:

1. Fira Articunos och Manihanks 18-åriga dotter.
2. Träna.
3. Danmark-Sverige på storbildsskärm.

Var lite försiktiga när ni går in på Articunos blogg bara, hon verkar inte helt i balans. Bland annat har hon startat en hatkampanj mot Astrid Lindgren av alla människor. Stabilt? Ich don't think so. (Vart tog den bloggen vägen förresten? Han som uppfann det uttrycket? Var inte han på 1000 apor?)

Skit samma. Trevlig helg på er!

Lunch


En överdimensionerad muffin.

Midjemåttstävlingen är ju redan avgjord som ni vet.

08 oktober, 2009

Bangar så smått

Alltså det där med Twitter. Jag vet inte, jag fastnar liksom aldrig. Det är rätt kul att läsa alla briljanta små tweets från de jag följer, men jag kommer ju aldrig på nåt vettigt att skriva själv. Och eftersom jag är en rättskaffens man och inte vill vara någon som bara tar men aldrig ger, så skiter jag nog i det där.

Och något jag verkligen tänker skita i är Farmville i Facebook! Vilken skit! Här hade jag köpt både traktor och sädesspridare, plöjt upp varenda liten kvadratmeter och investerat mina sista låtsaspengar i plantering av chilifrukter. Och så ruttnar allting bara för att jag hade annat att göra på internet i ett par dagar. Så då ruttnade jag med.

Undrar om det finns nåt annat man kan lägga av med när man ändå är igång?

Tips?

En kommentar



Mattias skriver i en kommentar till mitt pannkakssmetsinlägg från den 4 september:

Så fascinerande. Mitt uppslag i kokboken är fullständigt förstört just på pannkakssidan.

Exakt! Det ÄR fascinerande! Och obeskrivligt komiskt. Men när ska resten av bloggosfären upptäcka detta? Varför får denna banbrytande spaning inte större spridning? Varför är jag inte berömd än? (Nu var det visserligen inte jag som gjorde upptäckten utan Manihank, men vem fan läser hans blogg?)

Ulrika Good har försökt lansera sensationen via Twitter, och Hanna har försökt promota idén via... ja, ett lite annat sätt kan man säga, men inget verkar hjälpa.

Det här är mycket märkligt.

07 oktober, 2009

Frukost



Detta vidriga mål mat har jag försökt vänja mig vid att äta ända sedan jag började träna för någon månad sedan. För man måste ju äta frukost när man tränar, yada-yada, annars får ju kroppen inte tillräckligt med energi och så är det ju så bra för ämnesomsättningen och yada-yada-yada-yada.

Men det hjälper inte. Frukost är fortfarande direkt motbjudande, och värst är den nyttiga frukosten. Hotellfrukostar med bacon, korvar, äggröra, wienerbröd och annat onyttigt kan jag nog tvinga i mig om det kniper, men barkbröd, musli, gröt och skit, sånt som man egentligen ska äta kan jag fortfarande inte få i mig utan kväljningar. När vänjer man kroppen vid sånt?

Och musli! Vilken jävla bluff är inte det då? Havregryn kostar fem spänn kilot, men rör man ned en matsked flingor och fyra russin så heter det musli och kostar tio gånger så mycket. Bara det ett skäl till bojkott.

Torrt, äckligt och jävligt. Jag skulle hellre operera in 2 dl musli direkt i magsäcken varje morgon än vara tvungen att svälja det. Men kirurger har bergis annat att göra.

Så jag får väl fortsätta att sitta och stirra ned i tallriken på morgnarna och låta muslin förstöra resten av min dag. Dag efter dag efter dag.

06 oktober, 2009

Biltips

Om man ska köpa en bättre begagnad bil, vad ska man köpa då?

Säg Audi. Säg Audi A4 -07 eller -08. Jag vill ha en Audi. Vill ha.

05 oktober, 2009

Sign me up!



Kan man köpa biljetter på de där DB-tågen redan nu? Är det lång kö? För jag är fan beredd att tälta för att få tag på dom.

Jag njuter i detta nu av SJ:s service, på väg till Linköping för femtielfte gången. Ägnade första halvan av resan till att försöka få internet att fungera men gav till slut upp och frågade konduktören (utan minsta hopp om att han skulle ha en aning) om det möjligen var något fel på den nyinstallerade hypersnabba internetuppkopplingen som jag kunde läsa om i SJ:s egen (skamligt usla) tidning Kupé.

Men han visste! "Det ligger nere, men IT-killarna har jobbat på det sedan vi lämnade Stockholm, så det är nog uppe om några minuter".

Jaha, vad bra! Och interkomsystemet är också paj eftersom man inte meddelat oss resenärer-på-gränsen-till-nervsammanbrott denna information? Typ "Internet funkar inte, so don't waste your time trying"?

Enligt Aftonbladet blir konkurrensen mördande när SJ:s monopol upphör nästa år. Hur då? Det finns ju inget att konkurrera ut? Jag skulle personligen kunna konkurrera ut SJ genom att erbjuda alla Linköpingsresenärer skjuts i svärmors skabbiga Audi, och låta de surfa på mitt mobila bredband från Telenor. Om nu det mot förmodan skulle funka nån gång.

Men lagom till Norrköping var internet uppe! Så nu har jag en halvtimme på mig att läsa mail. Eller hade, i vanlig ordning så fastnade jag på bloggen. Och det kan inte ens SJ lastas för.

Eller jo, det kan dom fan. De jävlarna.

Plan ahead

Idag ska jag jobba, träna, förbereda en rosévinsprovning och ha ett möte i Linköping. Frågan är hur det ska gå.

Eller nej, frågan är inte alls hur det ska gå, för det kommer att gå åt helvete. Frågan är snarare hur jag anser mig ha tid att skriva det här blogginlägget.

04 oktober, 2009

Besöksstatistik


Är det nördigt att skriva inlägg om sin besöksstatistik? Egofixerat? Lite introvert kanske?

Japp! Men fördelen med att vara vuxen är att man skiter i allt sånt där. (Fast inte tillräckligt vuxen för att skita i antalet besökare på bloggen tydligen.)

Så här såg min förra vecka ut här på bloggen. Jämt och fint, med en förväntad nedgång när jag var i tjottahejti utan internet. Men vad hände den 25:e? Varför stormade folk in på min blogg just den dagen?

Jo det var Ulrika Good-effekten! Ulrika Good råkade nämligen nämna mitt namn på Twitter efter att hon hade läst min lilla fräckis. Och vips strömmar det in hundratals besökare. (Som för övrigt har den här profilen).

Att bli länkad av Ulrika gör under för besöksstatistiken. Prova det någon gång!

Eller så åker ni snålskjuts på Elin när Mymlan upptäcker henne. Det gjorde jag i augusti och då såg det ut så här:



Och sedan dess har ingenting varit sig likt.

Detta om besöksstatistik.

Nu ska jag städa köket, alla i familjen verkar vänta ut varandra och jag är minst uthållig (vilket alla i familjen vet.) Så det är bara att ge upp och börja diska.

Fasching tynar bort



Jag mätte midjan nu på morgonen och konstaterade att om jag minskar mitt omfång i den här takten så kommer jag att vara helt borta våren 2010. 100,5 cm runt midjan är en minskning med 4,5 cm, och jag kan redan nu känna doften av guldet i tävlingen mot Nina.

Nu finns det en hake (såklart), jag kommer inte ihåg vilken tid på dygnet jag mätte magen första gången. Jag antar att omfånget ändras något under dagen, så för säkerhets skull gör jag en ny magmätning senare idag och använder, seriös som jag är, det större måttet av de båda.

Och med detta övergår fokus på den här bloggen till något annat än min svullna mage, vilket känns helt ok för mig och säkert för er också.

Idag blir det kondition på Balance så jag åtminstone har en ärlig chans att överleva S. på måndag. Efter det Seinfeldt. Massvis med Seinfeldt.

03 oktober, 2009

Grattis mig!


Kolla vad jag fick av Frugan! Seinfeldt-boxen!
Vilken present! Jag tror fan jag behåller henne ett tag till.

02 oktober, 2009

Världens kortaste vita månad

Den första oktober startade jag min vita månad. Det var igår. Idag messade livsnjutarskåningen och undrade om vi inte skulle dra till Skänkis och prova lite portvin.

Sådärja. Mycket, mycket knepigt läge.

Portvin liksom. En av de godaste drycker som någonsin uppfunnits.

Lovat är visserligen lovat, och att bryta en vit månad redan dag 2 är väl inte sådär jättestabilt direkt. Det är snarare snudd på jävligt oseriöst faktiskt. Så vad göra? Hur förklarar jag för min fru att jag nog hade tänkt att prova lite portvin ikväll, trots löfte om en vit månad?

Skitenkelt. Frugan hade nämligen också hakat på den där vita månaden, en slags sympatiåtgärd antagligen. Men nu är det så att jag vet att hon älskar Skänkstugan. Det, och långa promenader. Och till Skänkis är det en rejäl promenad.

Så jag gjorde det enda raka, jag skickade helt enkelt sms:et vidare till henne så hon fick bestämma. Som en kroppsfint, tvåfotsdribbling och tunnel på en och samma gång liksom.

Och visst, ikväll provar vi portvin på Skänkstugan. Och inte skäms jag heller.

Eller jo, kanske lite ändå. Men det går nog över.

Backlog

Inte nog med att jag är stressad över att inte ha bloggat på en halv evighet, jag måste ju läsa in mig på hundratals blogginlägg som jag missat också. Men nu tror jag att jag är i fas.

Bland det första jag noterade var en utmärkt recension av Whiskey signerad Wayne Nilsson. Han hade precis som Manihank varit på öl och whiskeymässan, där han konstaterade följande:

Whiskeyn: Nu är det såhär, och lyssna noga nu: Människor under 43 år som hävdar att whiskey är gott ljuger och vill bara spela vuxna och lite sofistikerade. Människor över 43 år som hävdar att whiskey är gott har haft alldeles för mycket fritid att slå ihjäl genom att pina i sig skiten och vill på något sätt skapa en identitet runt en dryck och slänga sig med ord som rökig och ekfat. Därför dracks inget sådant. Whiskey kan dock funka på en efterräka i brist på annat och om det står ett fruntimmer på spel.
Betyg: 1/5


Träffsäkert värre. Waynes recension av hela öl och whiskeymässan hittar ni på Cramp Magazine, där för övrigt Gremlan plötsligt börjat skriva några inlägg igen! Det var faktiskt som fan. Hennes bortförklaringar till frånvaron, den ena sämre än den andra, hittar ni här.

Nå.

Jag har massor att berätta från resan, men se det går inte. För jag varken får eller vill, av en hel massa skäl som jag inte heller kan berätta om. Dessutom misstänker jag att projektet satt sin nyutnämnda tekniske projektledare på att lusläsa min blogg med smala, kisande, kritiska ögon. Sedan analyserar han alltihop inuti sin ytterst skarpa hjärna, allt på jakt efter minsta lilla anledning att sparka mitt arsle ur projektet.

Så här gäller det att trippa fram försiktigt, jag sammanfattar resan så här:

Allt gick bra.
Det var varmt.


Jaha, oktober var det ja. I oktober ska jag fokusera på att fylla år, jobba, träna, samt inte dricka alkohol. Delar av detta blir inga som helst problem.

Trevlig Helg!

01 oktober, 2009

Greetings from Qatar



Gött att se er!

På väg hem under en mellanlandning i Doha hittar jag äntligen lite internet. Och upptäcker att Berit INTE dragit igång en intervention för att få mig att börja blogga igen. Så hon kan ju dra åt helvete. (Men tack till Tvillingen!)

Vad har Manihank som jag INTE har? Mer än en trevlig syster alltså?

Upptäcker också att min mellandotter kommenterat i min blogg för första gången, och vill bara hem, hem, hem. Men först är det 2 timmars väntan här och sen en 6 timmarsflygning till Frankfurt, rast och vila där i 2,5 timmar och sedan två timmar till Arlanda. Och då har jag ändå varit på väg i åtta timmar redan.

Tyvärr såg jag "skriva-ett-inlägg-varje-dag-trots-brist-på-internet-tipset" från Markattan aningen sent, typ nu, men jag tar med mig den på nästa tripp. Vilket till min hustrus stora glädje blir väldigt snart.

Och nej, ingen magsjuka. Och om inte Nina helt plötsligt börjat hetsäta så innebär detta en mycket sannolik förlust i midjemåttstävlingen.

Last call for Frankfurt. I'm off.