29 november, 2010

Cheesecake

Cheesecaken blev bara sådär, men jag tror faktiskt att jag kan vara något på spåren. Utseendemässigt till exempel, för efter mitt första försök så vet jag åtminstone hur den inte bör se ut när den är klar. Så här till exempel:



Skälet till den buckliga brända kanten kan vara att jag blev lite carried away och frångick receptet avseende själva bakningstiden. Efter de stipulerade 50 minuterna tyckte jag att själva mitten på kakan inte verkade vara riktigt klar, så tvärt emot Brunos direktiv fick den stå kvar i ugnen en kvart extra. Med bränt resultat.

I övrigt var den ganska ok, men inte mer än så. För torr, inte tillräckligt söt, och den saknade också lite av den där karakteristiska syran. Men crust, höjd och konsistens var alla klart godkända, så med lite kortare tid i ugnen, lite mer socker och sourcream i fyllningen och nästa kaka blir helt felfri. Och jag blir historisk, när jag som förste ende icke-amerikan bakat en perfekt cheesecake utanför Amerikas gränser.

Och om det inte lyckas så kommer jag att hävda att allt är som jag själv länge misstänkt, en gigantisk amerikansk konspiration. Att recept, eller kanske till och med själva huvudingrediensen Philadelphia Cream Cheese, manipuleras (av CIA) innan de lämnar landet, i syfte att omöjliggöra produktion av perfekta cheesecakes någon annanstans än i USA.

Och då jävlar är det jag som går Wikileaks on their asses.

27 november, 2010

Gräsänkling

I torsdags åkte frugan och alla svägerskor till Halmstad på sin årliga Köpenhamnsresa. Hur det går ihop tänker jag inte ens försöka förstå, men det finns säkert någon bra förklaring till det. Det enda jag kommit fram till är att jag börjar bli väldigt gammal, för jag tröttnade på att vara gräsänkling redan innan hon åkt.

Lite förvirrad över hur jag skulle spendera den här helgen så åkte jag och tränade tills min tatuering var alldeles bucklig. Sen gjorde jag det enda raka och ringde mina drömgrannar och frågade om de kunde passa mig i helgen, och det kunde dom!

Så fredagen ägnades åt att utse årets julöl. Sju öl kom till start och när alkoholdimmorna skingrats stod Eriksberg som knapp men klar segrare. Kriterierna för vad som är en bra julöl var inte helt tydliga, och skiftade dessutom under hela provningen, men årets julöl är ändå Eriksberg. Så nu vet ni det.




Skarpsynta läsare kan konstatera att det finns åtta ölflaskor på bilden men förklaringen är väldigt enkel, för längst till höger står Carlsbergs flaggskepp Jacobsen. Och den är enligt provningsledaren så god att de andra inte skulle ha en chans, så den provade vi inte. Dessutom ville han spara den till det riktiga julbordet sa han.

Lördagsmorgonen började med en riktig jävla skräll när jag vaknar av att äldsta dottern plötsligt kommer in genom ytterdörren och meddelar att hon varit ute i skogen och plockat mossa med sin morfar, som om det vore den självklaraste saken i världen. Hon är 19 år, klockan är 9.00 en lördagmorgon och det är 10 minusgrader ute, så nu ska jag ägna förmiddagen åt att grubbla på om jag lyckats eller misslyckats med hennes uppfostran. Eller om jag ens kan vara hennes biologiska far. Mellandottern är jag däremot lite mer säker på för hon sover fortfarande, och igår frågade hon om Miami ligger i Los Angeles. No DNA tests necessary.

Nåallafall. Det stora eventet denna lördag är annars mitt försök att göra en riktig Cheesecake. En riktigt riktig alltså, en sån där som bara finns i USA. Jag har nämligen kommit över ett unikt recept från The Plaza i New York där min gode vän Bruno Tison är Executive Chef. Receptet innehåller bland annat 1,5 kilo Philadelphia ost, 1 pint soure cream och 7 ägg, så jag börjar dagen med att åka och köpa en kakform stor som en barnpool.

Det hela ska bli mycket spännande. För lyckas jag med min mångåriga dröm att i mitt eget hem kunna skapa en riktig cheesecake så går mitt liv in i en ny fas, och titeln Distriktsmästare i blodfett är äntligen inom räckhåll.

Ikväll blir det glöggprovning hos samma grannar som igår, som uppenbarligen tar sin helguppgift på största allvar, och som jag gillar så mycket.

Ha nu en trevlig helg, den sista novemberhelgen på ett helt år.

(Och nej, jag känner naturligtvis inte alls the Executive Chef på The Plaza, men det lät jävligt bra, erkänn det.)

24 november, 2010

November

Vilken jävla skitmånad det är ändå, november. Lång, mörk, kall och jävlig. Och tråkig och ful. Fan ta november, och alla andra månader med snö. Om det inte snöar i oktober förstås, för då fyller jag ju år. Vilket i min ålder är ett jävla skit det med förresten, så fuck oktober too.

Nu är det inte bara novembers fel att jag inte har bloggat på ett tag, jag har varit fullt sysselsatt med att planera Thailandsresa, dricka Amarone, och titta på min tatuering.

Jag fick faktiskt så mycket tips om öar i Thailand att det räcker hela november ut. Jag har till och med fått filmer mailade till mig från snälla människor som är där just nu, komplett med mailadressen till hotellchefen. Så om jag misslyckas med att hitta bra boende på Koh Samui så får jag nog skylla mig själv. Eller möjligen på november.

I övrigt har jag ingenting att rapportera, som jag brukar säga på projektmötena när jag inte gjort det jag ska. Jag härdar ut på den där transportsträckan som jag inte riktigt vet vart den leder, och ger jag fan i att grubbla så mycket så kommer jag väl fram till slut. Och så får vi ta det därifrån.

18 november, 2010

Tack!

Vilket respons!

Jag vet nog mer om Thailand nu än vad thailändarna vet själva. För att inte tala om vad jag vet om Göteborgs uteliv! Herregud, jag har fått fler tips om bra restauranger i Göteborg än vad jag trodde fanns restauranger på hela västkusten. Jag vet till och med var jag ska gå om jag vill hångla med serveringspersonalen. Tack, ni är outstanding.

Tyvärr blev nästa veckas möte i Göteborg inställt vilket var lite jobbigt eftersom jag är så grymt sugen på den där Magasingatan. Hello Monkey står först på listan av restauranger att beta av i Göteborg, deras hemsida kan ju få vilken matintresserad som helst att gå ner i spagat. Bliss verkar bra också, och Basement.

Och Zozaki, Café Caprese, A Hereford Beefstouw, Kock & Vin, Fond, Swedish Taste, 28+, Thörnströms kök, Sjömagasinet, Klippan, The Cattleman, Musses, Wasa Allé, Björns bar, Magnus&Magnus, Ölrepubliken, The Rover, 7ans Ölhall (om man vill sänka en öl, och det vill man ju), På Hörnet, Fiskekrogen, SoHo, Caleo, Bon, Familjen, Lokal, Smaka, Etc Grande, Heaven 23, That's Amore (om man vill hångla med servitören), Skojarbacken, Feskekörka, Krakov, Haiku Sushi, Kalimera, Kometen och "en turkisk historia". Och så Le Petit Café förstås, till frukost. Eller Villekulla, man kan välja. Det borde ta max ett par tre år att ta sig igenom den där listan. Efter de par tre år det tar att spara ihop pengarna man ska betala med.

Nu ska vi sätta oss ner här hemma och surfa in på varenda liten ö, och varenda litet hotell i Thailand som ni tipsat om. Och drömma oss bort en smula, vilket är precis vad vi behöver.

Tack igen.

16 november, 2010

Tips från allmänheten

400 personer går dagligen in på den här sidan, och det är ju faktiskt rätt fascinerande. 400 pers liksom. Vilken enorm samling av kunskap och erfarenhet är inte detta? Det vore ju nästan osannolikt om inte åtminstone en av er har svar på de frågor som med jämna mellanrum dyker upp i mitt huvud. Så varför inte utnyttja detta faktum? Bara så där, helt skamlöst?

Första samlingen funderingar är på temat Göteborg:

En viktig fråga jag skulle vilja ha svar på är om det finns någon bra restaurang i närheten av Nordstan i Göteborg. (För det är egentligen det enda stället jag med säkerhet hittar till i Göteborg). Den frågan ställde jag på Twitter igår och fick noll svar. Nu kan det ju vara så att det inte finns en enda vettig restaurang i närheten av Nordstan men det har jag svårt att tro. Så jag ställer frågan här istället, till mina betydligt mer kompetenta bloggläsare. Och restaurangen behöver inte alls ligga i närheten av Nordstan när jag tänker efter. Anywhere i centrala Göteborg går bra, man kan ju alltid fråga sig fram.

Det var den första funderingen. Den andra handlar om Koh Samui i Thailand, och här kan man verkligen ifrågasätta kopplingen till Göteborg, men vad fan. Jag ville ha ett tema. Var bor man bra och prisvärt på den ön? (Koh Samui alltså, inte Hisingen eller nåt). Frågan är ytterst relevant eftersom jag nyligen beställde fyra flygbiljetter dit och semestern blir så mycket bättre om vi har tak över huvudet på nätterna. Finns det strandbungalows där? Och vad kostar det? Och hur många får plats i en sån? Ska man boka i förväg eller bara lalla ut med bagaget på någon strand i närheten och leta?

Sista funderingen för den här gången handlar också om Thailand (börjar ångra det där temat nu märker jag). Vi landar på Koh Samui men åker hem från Bangkok. Finns det några ställen däremellan som man inte ska missa? Vi tänkte åka bil upp mot Bangkok och stanna ett par nätter på några mysiga ställen på vägen upp. Hua Hin? Är det bra? Eller finns det bättre ställen?

Tack på förhand för alla braiga svar, ni är fantastiska!

14 november, 2010

Läckrare än någonsin



Utöver det perfekta tornet bör man också lägga märke till den välsvarvade bicepsen.

11 november, 2010

On the run



Jag har märkt att jag hela tiden måste ha något kul att se fram emot för att må bra. Det kanske alltid har varit så men i så fall är det väldigt mycket tydligare nu. Problemet är att jag är hyfsat svårroad och saker jag tycker är kul tenderar att vara väldigt dyra. Goda middagar på bra restauranger eller resor till exotiska ställen som Kap Verde, Singapore och Sundsvall.

Just den här tiden på året brukar jag, liksom säkert många andra, ha jul och nyårsledigheterna att klamra mig fast vid för att orka med att skrapa bilrutor, skotta snö och överleva mörker. Men det funkar ju inte längre, jul och nyår kommer ju under flera år framöver snarare att vara ångestframkallande än batteriladdande.

Så jag bokade en resa till Thailand. Inte över jul och nyår, det får vi försöka härda ut här hemma, utan direkt efteråt. Vi åker lagom till skolorna börjar och är borta lite drygt två veckor. Vilket innebär att vi är långt långt borta den dagen när det gått ett år sedan allt gick fel.

Och när vi sedan kommer hem är det nog bra om jag kan hitta lite andra, billigare, aktiviteter att se fram emot.

För det kostar att vara på flykt.

07 november, 2010

@Home

Tack igen Ulrik och Irene för en suverän vecka!

Resten av året består nu bara av jobb, köld, och annat elände. Men jag står nog ut, det är ju inte speciellt långt kvar av 2010. Det värsta året i mitt liv.

03 november, 2010

Singapore Dag 5

Lite mindre mat och mer fotvård idag.

Dagens höjdare var fiskmassagestället Kenko på Tanglin Road. Ta av skorna, skölj av fötterna, och sänk sedan ned dem i ett stort akvarium med människoätande fiskar från Turkiet.






En upplevelse svår att beskriva, men efteråt gick man med lätt sinne och på lätta fötter genom stan. Enda nackdelen är att suget efter en god fisk till middag avtar, vilket är synd i detta fiskälskande land. Rekommenderas varmt ändå.

Och tror ni inte på fan att det fanns ett Hooters här också! Mitt favoritsunkställe efter Dick's Last Resort i Boston.



Ljudliga protester från min guide men det blev en öl där i alla fall, bara för att liksom. Deras episka chicken wings kom inte på fråga, men jag var i alla fall där. Jag undrar om inte min något udda böjelse att alltid vilja gå in på detta ställe när jag snubblar på det har att göra med att deras slogan passar så bra in på mig som person: Delightfully tacky, yet unrefined.

Och det där med slösse är fan inte lätt. Jag har varit överallt i jakt på ett varje dag nu men vart jag än kommer så säljer de bara en massa tyg och skit.



Nåväl. Kort stopp i lägenheten nu och sedan middag (vad som helst utom fisk).

Imorgon bär det av hemåt igen, via Bangkok. Det har kanske slutat snöa därhemma eller hur? Vintern är över och det är typ vår eller nåt va?

02 november, 2010

Singapore Dag 4



Chicken Murtabak ska man, allt enligt mina utmärkta guider, helst äta på Zam Zam som ligger vid moskén på Arab Street. Och säger dom det så är det ju så och så fick det bli dag 4. Murtabak är som en fläskpannkaka ungefär, fast väldigt mycket godare. Och med väldigt mycket mindre fläsk uti av naturliga skäl. Såsen man doppar Murtabaken i är lika stark som den ser ut och avhjälper vilken cirkulationsrubbning som helst. Murtabak ätes gärna lätt framåtlutad, med svettig överläpp, och i lite slafsig stil, som min okände och smygfotograferade bordsgranne visar här på bilden.



När detta är klart behöver du antagligen något att kyla ned dig med, restaurangen har ingen AC och Murtabaken har inte heller någon direkt svalkande effekt. Så med 40 graders feber beger du dig nu till Swissotel och åker upp till New Asia Bar på 71:a våningen. När personalen försiktigt påpekar något om att "dresscode applies" stirrar du bara vilt på dem, säger något om emergency och beställer en Lychee Martini. Sippa, slappna av, och njut av utsikten. Och betala sedan den galet dyra notan.



På väg därifrån kan du också passa på att prova en "Chicago Cheesecake" och konstatera att Venieros i New York inte behöver känna flåset i nacken riktigt än. Tyvärr har jag glömt vad stället hette, men som sagt det gör ju inget eftersom ni ju redan vet var ni ska åka för att äta cheesecake.



Kvällen avnjutes med fördel på restaurang i närheten av Singapore River, men riktigt så långt har jag inte hunnit än, klockan är bara 16. Vi får se vad som händer när herrskapet kommer hem.

再见 på er.

01 november, 2010

Singapore dag 3, i bilder



Ja, jag har inte hunnit med så mycket mer än. Det är ju måndag, och mina värdar måste arbeta för brödfödan (min och deras) så jag tog en snabb sväng ner på stan och åt en soppa. Den enda ingrediensen i soppan som jag är hyfsat säker på vad det är för något är nudlarna. Resten fick man själv plocka ihop från en disk med en massa färska saker som jag inte hade en aning om vad det var. Sedan lämnar man över bunken till kocken och så kokar han alltsammans i en magisk buljong, och vips är lunchen färdig.

Och ljuvligt gott var det, som all mat härnere. Buljongen var så bra att jag hade kunnat lägga ned en hundlort i den där skålen och det hade ändå smakat gott. När jag blir stor ska jag också flytta till Asien, bara maten är ett tillräckligt skäl till att packa och dra.

Efter soppan gick jag vilse en stund och sedan tog jag en taxi hem. En utmärkt dag så här långt.